Så länge jag kan minnas har jag mitt humör varit som en berg- och dalbana. Minsta bagatell kan göra att jag bryter ihop och känner mig som om jag ligger på botten av det djupaste av hål. Samtidigt kan en liten småsak (som att ICA åter fått in det där billiga toalettpappret) göra mig sjukt lycklig, så att det liksom bara sprudlar i mig. Märkligt det där. Ibland väldigt jobbigt. Men samtidigt är jag glad över att jag upplever så mycket känslor. Att det är så enkelt att göra mig glad. Och det värsta jag vet är att känna mig tom, likgiltig och att jag liksom inte bryr mig. Då är jag hellre ledsen, för då vet jag ändå att det kommer vända och jag minns fortfarande hur det är att vara glad.
Just nu känns det som att jag är inne i någon slags varannan dag-period. Igår var en sån där RIKTIG skitdag när jag var allmänt nere och kände mig utmattad, trött som en zombie och hade den mest oproduktiva (icke produktiva?) dagen på exjobet hittills. Och idag vaknade jag utvilad (efter lika många timmars sömn) och glad och motiverad och har gjort allt det jag skulle och lite till. Ungefär så har det varit den senaste tiden, varannan dag bra och varannan dålig.
Jag drömmer hemska drömmar också. Jag glömmer saker, bråkar med människor och känner ofta en stor ilska i sömnen. En återkommande, ångestfylld dröm är att jag inser att det är dagen före tenta och jag inte har pluggat någonting. Jag får panik och vet inte vad jag ska ta mig till och inte hittar inte ens böckerna som är utlånade eller borttappade och så vaknar jag kallsvettig och det dröjer ett tag innan jag inser att det bara var en dröm. Att det ännu är tjugofyra dagar kvar till tentan och att det finns gott om tid att plugga.
Jaha, så vad vill jag säga egentligen? Jag vet inte, men jag antar att vissa saker kan man inte påverka och man kan inte vara glad jämt. Samtidigt bör man försöka göra sitt bästa för att vända de negativa dagarna till något bra. Boka in något som man gillar. Umgås med människor som får dig att må bra. Och komma ihåg att det ofta är de små sakerna som gör skillnad.
Imorgon kommer det en hanterkare hit som ska måla om husfasaden och behöver tillgång till min lägenhet då det tydligen ska målas från insidan. Det innebär att jag måste plocka bort allt som finns i fönstren, inklusive gardinstången som min pappa kämpade med i flera timmar för att få på plats. Dessutom kommer han (hon? hen?) hit kl 07:30 och det känns inte jätteaktuellt att sitta och äta frukost i pyjmasen när det knackar på dörren så det lär bli en tidigt morgon. Vad gör man förresten när man har en målare i hemmet? Sitter och kollar så att han sköter sitt jobb? Sätter sig och pluggar och låtsas som ingenting? Blir ju lite konstigt när man bor i en etta och inte riktigt kan uppehålla sig i ett annat rum.
Jag blev knäckt igår när jag fick meddelandet om målningen. NEJ NEJ NEJ, JAG ORKAR INTE tänkte jag och kände mig ungefär som att jordens undergång var i annalkande. Låg vaken på kvällen och tänkte på hur jobbigt allt skulle bli.
Skärp till dig nu Felicia, tänker jag idag. Hur svårt kan det vara att få ner en gardinstång, du har ju använt en skruvmejsel förut. Och vadå tidigt, det är väl skönt att komma upp lite skapligt!
Nu ska jag diska och skruva och plocka undan blommor och städa bort smutsiga underkläder och annat som man inte vill ha framme. Sedan kan han komma.
2 kommentarer
mormor
02 Oct 2013 08:40
Låter välbekant. Försök att alltid komma ihåg när det är som värst att det går över och att det är skuggorna som gör att vi kan se djup i bilden och verkligen uppskatta det ljusa.
Linn
02 Oct 2013 16:20
Håller såklart med föregående poetiskt sinnade kommentatör.
Mitt i prick det här inlägget, du i ett nötskal! Det är därför vi älskar dig, det är spännande för man vet aldrig om man ska glädjas eller trösta dig just idag.
Kommentera