Midsommarafton igår var väl inte direkt den bästa genom tiderna. Det var helt okej på dagen, jag följde med syrran till hennes mans familjs sommarställe och det var klassisk midsommarlunch, dans runt stång, lekar och ett försenat fika. Det var mysigt att vara omringad av barn och se deras glädje och jag försökte verkligen anstränga mig för att vara närvarande och låta deras glädje smitta av sig. Jag hoppade säck och busade med systersonen och var med i godisregnet och socialiserade med de vuxna. Men trots allt folk runtomkring kunde jag inte låta bli att känna mig så otroligt ensam. Som att jag inte riktigt var där, som att jag bara var ett tomt skal.
Jag tänkte innan att vadsomhelst var bättre än att sitta ensam hemma på midsommarafton och var tacksam över att jag fick följa med på firande. Och jag förstod inte riktigt varför jag kände mig så ensam förrän nu, när jag läste ett inlägg på en blogg vars ägare blev dumpad av sin kille i höstas på värsta tänkbara sätt och nu bloggar för att ta sig igenom sorgen. Hennes ord var så läskigt träffande, de skulle lika väl ha kunnat vara mina egna.
"Midsommarafton idag. För första gången någonsin sitter jag hemma själv i min soffa och gör absolut ingenting. På midsommarafton. Det kommer något ledsamt över mig när jag tänker på det. Det är midsommar men jag har ingen naturlig plats att vara på. Det gör mig ledsen. Ja, jag hade kunnat åka till farmor och farfar på landet. Ja, jag hade kunnat hänga med mina föräldrar till en stor midsommarfest med gamla familjevänner. Ja, jag hade kunnat crasha mina systrars middag. Ja, jag hade kunnat fråga en kompis om jag möjligtvis fick hänga på deras midsommarplaner. Men inget av de alternativen lockar. Jag vill inte tvinga mig på någon på midsommar. Jag vill inte vara någons efterhängsna bihang. Då är jag hellre ensam och träffar familj och vänner när de faktiskt vill träffa just mig."
Precis så känner jag. Och jag insåg att det är okej att känna som jag gör. Det är okej att sitta hemma i soffan en midsommaraftonskväll och vara ledsen och äta choklad och se om slutet på min favoritserie. Det är något jag behöver gå igenom, och jag är inte ensam om det.
Men nästa midsommar, då är det jag som fixar festen.
3 kommentarer
mormor
21 Jun 2014 13:03
Fin avslutning på en klok och insiktsfull beskrivning av din upplevelse. Lycka till, stor kram och varmt tack för en härlig kväll i Stockholm
mamma
21 Jun 2014 19:56
Lilla gumman - men det blir bättre
Stor kram
Linn
22 Jun 2014 06:04
Äsch, midsommar är bara en sommarkväll som alla andra - och inte ens särskilt somrig i år om jag har förstått det rätt. Det kommer betydligt bättre dagar och kvällar!
PK
Kommentera