Då har man skrivit Elektroteknikens grunder två gånger. Och kuggat Elektroteknikens grunder två gånger.
Det känns förjävla surt och jag tycker att jag är värd så mycket mer. Det här sägs vara den svåraste kursen vi läser och allt jag har lärt mig har jag läst in på egen hand. Börjat på noll bland knepiga termer, omöjliga ekvationer och fem sidor långa lösningar. Lärt mig rita upp asymptotiska bodediagram och räkna ut linjeströmmar i trefas-system.
Men när man lärt sig att rita ut olika varianter av bodediagram från 14 extentor där alla består av reaktanser och kapacitanser, och det på tentan kommer en helt ny variant med en induktans, då är man ändå chanslös.
Det som känns jobbigast just nu är dock inte att jag kuggade tentan i sig. Jag vet vad jag kan, jag vet hur mycket jag har pluggat, jag vet att jag har gjort mitt bästa och jag vet att det kommer nya chanser.
Nej, det jobbigaste är att än en gång veta att man misslyckades med att leva upp till omgivningens förväntaningar. Att behöva svara på frågor om vad som "gick fel" och gång på gång påminnas om att man inte gjort tillräckligt bra ifrån sig.
Så nu ska jag stänga av mobilen, släcka lampan, krypa ner i sängen med en mikrovärmd pizza och en påse godis och förtränga att den där satans tentan ens existerar.
