It's All About Me

Nej nej nej hade jag tänkt skriva som rubrik. Och så skulle jag skriva ett bittert inlägg där jag förbannade hela världen för att allt skulle gå åt skogen just som det äntligen började bli bättre. Men det ska jag inte göra. Jag ska försöka vara positiv istället, för det handlar ju så ofta om inställning, och det finns alltid mer än ett sätt att se på saken.

 

Jag glädjer mig åt att våren börjar komma, åt converse och solglasögon och löpturer i solen. Jag är tacksam för att jag hittar tillbaka till mig själv mer och mer för varje dag som går. För att jag känner mig inspirerad och hoppfull inför framtiden. Jag ser fram emot helgen när jag först ska upp till Linköping och umgås med mina kära föräldrar och sedan vidare till Stockholm och vara barnvakt åt världens finaste lille kille (ja, tillsammans med Tiger såklart). Men allra mest glad är jag över att jag ska på min allra första riktiga jobbintervju på tisdag. Det är skrämmande och läskigt förstås, att framtiden närmar sig med stormsteg och jag verkligen är nära att ta klivet ut i vuxenvärlden, men mest känns det spännade och kul för jag längtar så oerhört mycket efter att börja jobba.

 

Och jag försöker att skjuta bort tankarna på att jag känner mig som något katten släpat in. Började må dåligt i onsdags med halsont och lite feber och idag är jag mest trött och orkeslös. Jag gör dock allt i min makt för att den här förkylningen ska försvinna lika snabbt som den dök upp. Jag knaprar echinagard och halstabletter. Äter soppa och vitlök och apelsiner och glass. Dricker ingefärste med honung och trycker i mig kopiösa mängden juice och vatten. Jag tvingade mig själv att sova tolv timmar inatt. Försöker hjälpa mitt immunförsvar på alla sätt jag kan. Och jag intalar mig själv att jag redan börjar må bättre. Lite mer vila bara så ska jag nog vara fit for fight för allt som väntar. Placebo ska man inte underskatta.