En gång har jag åkt vilse i Lund. Det var en mörk kväll för drygt ett år sedan när jag skulle cykla hem från Linero*. Jag tyckte jag hade ganska bra koll på vart jag skulle, men när jag trampat och trampat och trampat och trodde att jag snart var hemma dök det plötsligt upp en skylt som visade att jag påväg åt helt motsatt håll än dit jag skulle. Förvrirringen var total och det var bara att tvärvända. Jag tror det tog ungefär 45 minuter att cykla de två kilometrarna hem.
Igår kväll var det dags igen. Strax före nio gav jag mig ut på min vanliga träningsrunda (i Linero). Det här gången tänkte jag dock korta ner rundan lite och ta en "genväg". Det skulle jag inte ha gjort. Två gånger tog vägen bara slut och jag fick tvärgrända, jag fastnade i en mörk gränd, fick hoppa över ett staket och det värsta av allt var när jag plötsligt befann mig i ett bostadsområde där all gatubelysning hade slockat. I säkert femhundra meter fick jag springa med mobilen framför mig för att försöka lysa upp vägen. Livrädd för att stanna och för envis för att vända.
Medan jag som mest övervägde att ringa Mattias och säga "jag är vilse, kom och hämta mig" såg jag plötsligt ljus lite längre fram och kom äntligen ut på en väg jag kände igen, inte så långt från det stället jag hade tagit sikte på. Då hade jag nog snurrat runt i femton minuter utan att ha en aning om var jag befann mig.
Lärdom: Ge dig aldrig ut i Linero efter mörkrets inbrott!
*Linero = stadsdel i östra Lund
Igår kväll var det dags igen. Strax före nio gav jag mig ut på min vanliga träningsrunda (i Linero). Det här gången tänkte jag dock korta ner rundan lite och ta en "genväg". Det skulle jag inte ha gjort. Två gånger tog vägen bara slut och jag fick tvärgrända, jag fastnade i en mörk gränd, fick hoppa över ett staket och det värsta av allt var när jag plötsligt befann mig i ett bostadsområde där all gatubelysning hade slockat. I säkert femhundra meter fick jag springa med mobilen framför mig för att försöka lysa upp vägen. Livrädd för att stanna och för envis för att vända.
Medan jag som mest övervägde att ringa Mattias och säga "jag är vilse, kom och hämta mig" såg jag plötsligt ljus lite längre fram och kom äntligen ut på en väg jag kände igen, inte så långt från det stället jag hade tagit sikte på. Då hade jag nog snurrat runt i femton minuter utan att ha en aning om var jag befann mig.
Lärdom: Ge dig aldrig ut i Linero efter mörkrets inbrott!
*Linero = stadsdel i östra Lund
