Min mamma är nog den jag person jag känner som har bäst självdiciplin. Hon är alltid ute i god tid, har en fantastisk planeringsförmåga och underskattar aldrig en tidsåtgång. Hon gör det som krävs. Jag vet inte hur många gånger hon har tjatat på mig att "man ska göra det tråkiga först och ägna sig åt det roliga sen", jag beundrar henne för att hon alltid lyckas efterleva detta och önskar innerligt att jag vore likadan.
Min pappa är inte riktigt likadan. Han kan ha svårt med det här med klockan, har lätt för att fastna i sin egen värld, är en riktig tidsoptimist och gör kanske inte alltid rätt prioriteringar. Men när det verkligen gäller något viktigt, då skulle han aldrig drömma om att vara sen eller oförberedd. Rör det hans arbete eller liknande, då är hans självdiciplin exemplarisk. Jag fascineras varje gång jag hör berättelser från hans egen studietid i Lund. Han hade som regel att aldrig öppna böckerna dagen före en tenta. Denna dag tog han istället tåget (båten?) över till Köpenhamn och roade sig med att dricka öl och äta smørrebrød. (Om jag ska vara ärlig har jag ingen aning om vad han faktiskt gjorde i Köpenhamn, poängen är i alla fall att han alltid var så väl förberedd inför sina tentor att han kunde ägna sista dagen åt något helt annat).
När man hör detta kan man ju verkligen fundera över hur jag kan ha haft så otur att INGEN, noll, zero, av denna självdiciplin har gått vidare till mig. Jag är en obotlig tidsoptimist, ofta stressad och jag väntar alltid till sista sekunden med göra saker färdigt. Jag gör allt det roliga först och är mästare på att skjuta upp mina måsten. Jag skulle inte klara en enda tenta om jag inte fick plugga dagen innan, det är då jag trycker in allt viktigt (bortsett från det allra viktigaste som jag spar till samma dag tentan äger rum). Det är som att jag inte KAN lära mig saker om jag inte befinner mig under press.
På måndag börjar en ny läsperiod. Jag ska bara läsa en ordinarie kurs, min sista på LTH. Och den här gången SKA jag banne mig vara ute i god tid. Jag ska läsa litteraturen under kursens gång, inte vänta med alla inlämningsuppgifter till sista kvällen och börja tentaplugga i så god tid att jag slipper ångesten. Sista gången gillt eller vad säger man?
