Två veckor har swishat iväg, det har gått sjukt fort och ändå känns det som att jag har bott här betydligt längre än femton dagar. Stockholm börjar kännas hemma. Jag tror att jag kommer älska den här staden och än så länge trivs jag fantastiskt bra i lägenheten. Jag hoppas på att kunna stanna här ett bra tag, det är så skönt att äntligen känna att man kan köpa lite nya saker utan att behöva ta hänsyn till att det blir jobbigare vid nästa flytt.
 
Första veckan på jobbet var det mycket utbildning, mycket frågetecken, mycket teknikkrångel och mycket nytt. Arbetsplatsen känns fantastisk, kollegorna härliga och jobbet i sig tror jag kommer passa mig bra. Men vilken omställning det är att börja jobba på riktigt. Jag var en zombie på kvällarna första veckan efter att ta tagit in så mycket information och nya intryck. Dessutom var det (och är fortfarande) mycket att fixa hemma och det känns som att timmarna inte alls räcker till. Samtidigt är det ju otroligt skönt att ha lediga kvällar och helger och förhoppningsvis kommer min "att göra"-lista sakta men säkert krympa så att jag får lite tid till även till att bara vara.
 
Förra helgen var jag på inflyttningsfest. Ojoj vad det var länge sen jag släppte loss så totalt. Men det var en så genomhärlig kväll och jag träffade en drös trevliga nya människor som jag hoppas på att få stifta närmare bekantskap med (vänner då alltså, tro inget annat). Hemmafesten förflyttades i alla fall till krogen och jag drack drinkar och shots och dansade och tog taxi till nästa ställe som var en båt och fortsatte dricka drinkar och dansa. När jag var hemma runt halv 6 var det surrealistiskt ljust ute och jag kände att det kanske inte var världens smartaste idé att vända på dygnet så totalt, men det var det faktiskt värt. Och på söndagen mådde jag sämre än vad jag gjort på flera år, men faktum är att det var det också värt. Ibland behöver man sådana kvällar, när man inte tänker logiskt utan bara låter sig föras med.
 
Den här veckan har varit lite lugnare. Lite mindre teknikkrångel på jobbet och lite mer förståelse för hur saker och ting hänger ihop. Jag försöker dra igång fredagslunch med teamet och har kanske råkat anmäla mig till Vårruset som går om staplen om nio dagar (gott om tid att träna alltså...). Övrig tid har jag shoppat, hängt med syrran och syskonbarnen, besökt en massa olika mataffärer (i undersökande syfte), lärt mig använda gasspis, varit på IKEA, lagat en gourmetmiddag, haft "Game of Thrones"-kväll samt utforskat Södermalms södra delar med mina löparskor.
 
Jag hinner som sagt inte stanna upp så mycket och tänka just nu, men för det mesta mår jag bra. Det händer att jag slås av en saknad så stark att det gör ont i mig, men jag vet att jag bara måste låta tiden få ha sin gång och jag försöker att fokusera på allt det bra. Jag har mycket att var glad för, och det får räcka för nu.

4 kommentarer

Linn

19 May 2014 03:54

Det verkar ju askul att börja jobba!! De ljusa svenska sommarkvällarna kanske kan avhjälpa ditt zombie-liknande tillstånd på kvällarna lite också.
Ser fram emot att komma till Stockholm i sommar så du kan visa mig din del av stan! :D

mamma

19 May 2014 08:24

Skulle också vilja hitta nån att ha "Game of Thrones"-kvällar med ( misstänker att det inte är nån större idé att försöka övertyga din far att det är något han inte bör missa :)

pappa

19 May 2014 14:28

I din beskrivning av rutiner saknar jag morgonjogg ner till Wallins konditori för införskaffande av färskt frukostbröd. Det vore ju att förena nytta med nöje inför ruset.

Ulrika

20 May 2014 16:48

En kväll som slutar på Patricia kan inte landa i annat än en (o)skön söndag... Hälsa Södermalm från mig! Vi kanske ses i vimlet i sommar ;-)

Svar: Så hette det ja, kom inte alls ihåg namnet men Patricia känns igen! Jag tänkte på dig när jag solade i Helgalunden häromdagen :).
Felicia

Kommentera

Publiceras ej