Min mamma är nog den jag person jag känner som har bäst självdiciplin. Hon är alltid ute i god tid, har en fantastisk planeringsförmåga och underskattar aldrig en tidsåtgång. Hon gör det som krävs. Jag vet inte hur många gånger hon har tjatat på mig att "man ska göra det tråkiga först och ägna sig åt det roliga sen", jag beundrar henne för att hon alltid lyckas efterleva detta och önskar innerligt att jag vore likadan.
Min pappa är inte riktigt likadan. Han kan ha svårt med det här med klockan, har lätt för att fastna i sin egen värld, är en riktig tidsoptimist och gör kanske inte alltid rätt prioriteringar. Men när det verkligen gäller något viktigt, då skulle han aldrig drömma om att vara sen eller oförberedd. Rör det hans arbete eller liknande, då är hans självdiciplin exemplarisk. Jag fascineras varje gång jag hör berättelser från hans egen studietid i Lund. Han hade som regel att aldrig öppna böckerna dagen före en tenta. Denna dag tog han istället tåget (båten?) över till Köpenhamn och roade sig med att dricka öl och äta smørrebrød. (Om jag ska vara ärlig har jag ingen aning om vad han faktiskt gjorde i Köpenhamn, poängen är i alla fall att han alltid var så väl förberedd inför sina tentor att han kunde ägna sista dagen åt något helt annat).
När man hör detta kan man ju verkligen fundera över hur jag kan ha haft så otur att INGEN, noll, zero, av denna självdiciplin har gått vidare till mig. Jag är en obotlig tidsoptimist, ofta stressad och jag väntar alltid till sista sekunden med göra saker färdigt. Jag gör allt det roliga först och är mästare på att skjuta upp mina måsten. Jag skulle inte klara en enda tenta om jag inte fick plugga dagen innan, det är då jag trycker in allt viktigt (bortsett från det allra viktigaste som jag spar till samma dag tentan äger rum). Det är som att jag inte KAN lära mig saker om jag inte befinner mig under press.
På måndag börjar en ny läsperiod. Jag ska bara läsa en ordinarie kurs, min sista på LTH. Och den här gången SKA jag banne mig vara ute i god tid. Jag ska läsa litteraturen under kursens gång, inte vänta med alla inlämningsuppgifter till sista kvällen och börja tentaplugga i så god tid att jag slipper ångesten. Sista gången gillt eller vad säger man?
6 kommentarer
Linn
26 Oct 2012 13:13
I god tid, nej då är du redan sen Flisan. Helst ska man ju ha ögnat igenom kurslitteraturen redan INNAN kursen har börjat så att man har klart för sig vad det är man bör lära sig. (Gjorde ju jag alltid...eller...?)
Skämt åsido. Så är det ingen helt rättvis självbild du har. Jag valde dig tex som toastmaster för att du är så bra organiserad och har riktigt bra koll på allting jämt. Och alltid är i tid!!! (Eller åtminstone inte betraktar tid som ett flytande begrepp...)
Sen att man pluggar i sista sekund till tentorna, det är så det är bara. Spelar ju egentligen ingen roll när man gör det, det du måste lära dig bli av med är bara stressen för att du inte gjort det tidigare.
Skulle kunna göra en ännu längre utläggning här, men man vill ju inte ta upp alltför mkt plats på din blogg.
Ses snart.
PK
Bosse
26 Oct 2012 20:00
För att ingen på något sätt skall missuppfatta hur man egentligen skall tentamensplugga vill jag göra ett litet förtydligande. Dagen innan en större tenta är det en fördel att flytta över tankarna till allt annat än den kurs man skall tenta. Det kan naturligtvis göras på många sätt men att upptäcka det Köpenhamn man inte lagt märke till tidigare är en grym avkoppling. Man kan naturligtvis inta en obegränsad mängd smörrebröd och danska wienerbröd men bör vara lite försiktigare med antalet öl. Det viktigaste är alla tankar på tentor är helt utsuddade denna dag. Sömnen blir god och i stället för dubbelintegraler och linjära rum drömmer man om små restauranger i pittoreska kvarter i Nordens huvudstad.
mormor
29 Oct 2012 21:12
Jag känner igen mig i att göra det roliga först, sorry det kommer nog från mig. Men varför inte ; det du gör blir ju bra till sist, rikiigt bra som på bröllopet. Fast det kostat litet vånda att komma dit.
Anders
01 Nov 2012 09:59
Linn I hear you :) Men kom ihåg att det inte är begreppet som är flytande, bara vid vissa tillfällen. T.ex. inte när det gäller någons bröllop...
Och Felicia, det är faktiskt inte vad man får på tentorna som räknas i livet (eller hur framgångsrik man blir..). För sånt krävs ju social kompetens och street smartness. Sådant får man inte från böcker. And of that you have plenty :) (och faktiskt snart en hel utbildning i kombination)
Linn
05 Nov 2012 17:35
Här gäller det att passa sig... det är fler än man tror som läser denna blogg. ;)
Anders
06 Nov 2012 11:14
Man skall alltid vara på sin vakt :)
Kommentera